Way Out West-intervju #2: Moon City Boys

Tidigt på morgonen, om man går efter rock-klockan, infinner jag mig på ett centralt hotell i Göteborg. Den andra dagen av Way Out West har precis börjat och det är ett par timmar kvar tills musiken börjar spelas i Slottsskogen. Vid tvåtiden föregående natt åkte jag hem till min tillfälliga bostad i Munkbäcken från Bananpiren, där Kvelertak stoltserat som nordiska gudar på scen. Jag är trött, men det gör inget, för det är även Sofia Eklund och Ella Rolf, sångerska och gitarrist respektive basist i Stockholmsbandet Moon City Boys. Ungefär samtidigt som jag såg Kvelertak på Piren spelade de på klubben Nefertiti och idag ska de bege sig hemåt med tåget. Under gårdagen hann de i alla fall spendera lite tid på festivalområdet, en upplevelse som vi inleder samtalet med att prata om.
        - Vi hade tänkt se Libertines, men de ställde in, säger Sofia.
        - Surprise, skjuter Ella in.
        - Sedan såg vi lite Morrissey, inte riktigt vår grej kanske, fortsätter Sofia.
        - Jag tycker det är svårt med den här typen av festivaler, med de här jättestora scenerna, menar Ella. Det är ju superkul att det händer saker och att det kan bli sådan variation på artisterna, men jag tycker det är riktigt svårt att connecta med den typen av spelning, när det är så där gigantiskt. Jag tyckte vår spelning passade oss jättebra, att stå på en klubbscen. Den var ju inte pytteliten men mindre och tätare och lite mer mystisk. Jag vet inte om vi låter lata men det är ju lättare att få en bra stämning i ett rum som känns tätare för alla är på samma spår. Man hamnar i samma gung. Det måste ju vara otroligt krävande att, typ som Morrissey igår, stå på den där jättescenen och ändå försöka leverera något intressant.

Ella Rolf och Sofia Eklund.

Även om Moon City Boys har sitt starkaste fäste i vår huvudstad så har de förutom spelningen i Göteborg tagit sig runt om i landet och utanför dess gränser dessutom; till USA, ner på kontinenten och snart till England. Hemma i Stockholm anordnar de ibland klubben City på Taverna Brillo, där de DJ:ar och hoppas på att få in liveband.
        - Det har varit lite svårt, när det finns fyra viljor, säger Sofia om hur det har gått att komma överens när alla fyra bandmedlemmar står bakom DJ-båset.
        - Men vi gillar ju samma musik, säger Ella. Man måste bara hitta ett bra samarbete, det är klart att vi inte kan stå fyra personer och spela en låt. Sofia är också Mood Manager, vi skickar ut henne på golvet så hon får mingla.
        - Alla grejer behövs, skrattar Sofia åt Ellas påstående. Jag gillar att mingla runt, I guess.
        - Sådant är viktigt, håller Ella med. Vi kan ju inte stå där som fyra dryga personer bakom ett DJ-bås och inte prata med människor som kommer dit.

En av många som hyllat Moon City Boys och deras musik är Andres Lokko. Som bekant står Lokko mycket högt i min bok och bara på grund av att hans namn nämns i samband med MCB tvingar min Lokko-mani mig att fråga Sofia och Ella hur det känns att ha hans stöd.
        - Han har supportat oss ett tag, berättar Sofia. Det känns jävligt härligt, lyxigt.
        - Det är ju en sådan där fråga som vi har upptäckt att just journalister som intervjuar oss alltid frågar, då inser man att hans ord väger rätt tungt, säger Ella.
        Jag i min tur inser att jag kanske inte är ensam om att älska lektor Lokko, att jag kanske inte är en unik snöflinga ändå. Ella Rolf fortsätter under tiden jag överväger det hon just sagt och hur det är relaterat till mina popjournalistiska preferenser:
        - Jag tycker det är superkul, jag läste mycket av hans krönikor när jag var liten.
        - Om det är någon man vill ha behind your back så är det väl han, säger Sofia. Men folk får ju faktiskt tycka vad de vill. Det är ju väldigt kul med folk som han som säger grymma grejer men det är inte som att jag känner att jag behöver kämpa för att ha någons godkännande.

Inom en snar framtid kommer det mer musik ifrån Moon City Boys, nu efter skivan »I Need More« som kom ut i juni. När som helst dyker en färdig video upp till albumspåret »Hopes In Vain«, den första videon som MCB inte producerat helt och hållet på egen hand.
        - Jag tror att det behövs [en video till »Hopes In Vain«] för den låten är en av våra favoritlåtar, men jag tror inte det är den som folk lyssnat på särskilt mycket, statistiskt sett, säger Ella.
        Jag avslutar med att fråga Sofia Eklund och Ella Rolf om hur det känns att kunna se statistik över vilka av deras låtar som är mest populära och jag får ett svar som ringar in Moon City Boys attityd kring skapandet av musik, ett svar som får äran att sätta punkt för texten om dem:
        - Jag tycker det är kul, svarar Ella. Men egentligen spelar det ingen roll, man har ju sina egna favoriter.

Foto: Pejman Biroun Vand/The Forumist

22 augusti 2016