Karl Jonas – In a Gilbert play

Varför kan inte frukter komma överens precis som människor gör? Vad lär man sig av att titta på något för att sedan titta på det igen? Vad är egentligen en »Conversation Hat«? Allt detta, och mer, reds ut när Filip Lindström recenserar Karl Jonas »In a Gilbert play«.

Karl Jonas Winqvist är en mångfasetterad musikpersonlighet. Han har spelat med Jenny Wilson i gruppen First Floor Power, han skapar musik som Blood Music och han har grundat skivbolaget Sing A Song Fighter, där han ger ut sin nya skiva »In a Gilbert play«. Skivans titel kommer ifrån Gilbert Johansson, som tillsammans med Karl Jonas gjort musiken, och dennes projekt A Gilbert Play. Enligt uppgift ska Karl Jonas ha träffat Johansson i en gemensam studio och lämnat över skisser till låtar som den senare snabbt byggde vidare på, vilket blev det ovannämnda albumet. Det är onekligen en okonventionell metod för att göra en skiva, men det måste finnas en kemi dem emellan som gjorde det möjligt att få fram något så bra som »In a Gilbert play«.
        Den stora behållningen på skivan är samklangen som uppstår mellan den fint sparsmakade musiken och Karl Jonas excentriska texter. Texterna spelar egentligen allra störst roll eftersom de skrivits på ett så eget vis och målar upp historier som inte berättats förut. Sociala koder och bestämmelser observeras utifrån med finurlig fingertoppskänsla, som i »The Neighbour and The Apple Tree«, där Karl Jonas undrar hur det kommer sig att frukter inte behandlar varandra likadant som människor gör när hans granne sågar ner ett träd på hans tomt. Jag trodde aldrig att jag skulle skriva de här orden, men vi människor borde lära oss mer av hur frukter kommer överens. Sådana tankar tänkte jag inte innan jag hörde »In a Gilbert play« och de tackar jag honom för.
        I »Workers«, som är sista spåret på CD-skivan jag lyssnar på (vinylversionen har enbart 10 spår) visas en politisk färg som jag knappt behöver påpeka med tanke på låtens titel. Dagen innan skivsläppet anordnas i övrigt ett möte vid den socialdemokratiska ikonen Hjalmar Brantings staty vid Norra Bantorget i Stockholm, för att kräva bättre villkor för arbetare i Sverige. Något ligger i luften och Karl Jonas »Workers« pekar rakt mot det.
        Blickarna riktas inte bara utåt mot hur världen ser ut och beter sig. I »The Brick Wall and The Insect« tittas det mer inåt, på vad vi lär oss när vi tar in information en andra gång, kanske istället för att döma ut något efter ett första intryck.

"Sing A Song Fighter" av Blood Music

Det dyker upp många fantasifulla uttryck på »In a Gilbert play«, främst i »Many Ways of Justice«. Där talas det om en »conversation hat« – någon slags samtalshuvudbonad som sätts på när det är dags för dialog – och smör som är brunare än en solbränna nämns strax senare. Karl Jonas sjunger sina egensinniga fraser på engelska med en tydlig svensk brytning och jag gissar att det är därifrån de kommer – att leta sig fram i ett språk som inte är ens egen tills man hittat sin egen väg. Sångtekniken påminner om Poolhall Richard, men Karl Jonas texter är betydligt mer underhållande och tankeväckande.
        Fler än Karl Jonas Winqvist och Gilbert Johansson medverkar på »In a Gilbert play«. Covern av Bill Fays »Be Not So Fearful« är en duett med Terre Roche från The Roches, ett band som tolkades på Blood Music-albumet med samma namn som Winqvists skivbolag. Duetten får mig att tänka på Leonard Cohen, möjligtvis efter att ha lyssnat mycket på honom sedan hans bortgång. Även den makedoniske klarinettisten Use Mustafov och bakgrundssångarna Hasch, Bin & Vin-kören förgyller skivan. Att just klarinett spelas finner jag roligt, eftersom Karl Jonas Winqvist medverkat i en av mina favoritpoddar, DJ 50 Spänn, vari podledaren Tommie Jönsson uttryckte sitt misstycke för klarinetter i stort. Den här gången håller jag inte med Tommie, klarinetten låter fint, och det gör dessutom resten av »In a Gilbert play«.

Karl Jonas i DJ 50 Spänn

26 november 2016