Inför Jelly Crystal

I den gyllene branschen popjournalistik är det evinnerligt lätt att överdriva, att kasta superlativ omkring sig som vore de utan mening. Jag är själv skyldig till detta, det erkänner jag, men den här gången menar jag det mer än någonsin. Ni måste tro mig. Jag menar det mer än någonsin när jag säger att det lilla, lilla jag hört av Jelly Crystal är så jävla bra så jag inte vet vart jag ska ta vägen.
        Jelly Crystal har enbart släppt små teasers om vad han håller på med i studion och i en video som är knappt tre minuter presenterar han allt om sig själv som jag behöver veta för att älska honom. Det är nämligen inte bara musiken som drar mig till Jelly Crystal. Det är kläderna, den mystiskt avslappnade utstrålningen, den breda göteborgskan och helheten de alla utgör som skapar den Jelly Crystal som jag redan lärt mig att vara besatt av.
        Mitt hjärta hoppar över ett slag när Jelly (om jag får kalla honom så) vandrar genom en höstig Edsbergspark, vid Edsbergs Slott där jag själv gått förbi på höstpromenad otaliga gånger. Han säger att hans musik byggs upp av bas, synthar och melodier och jag undrar om jag någonsin behövt något annat i mitt liv. Kommer jag behöva något annat efter Jelly Crystal?
        Varför jag är så begeistrad är för att jag aldrig tidigare fastnat för någon efter tre minuter video och en titt på ett Instagram-konto. Det känns underbart att något kan väcka en sådan reaktion hos mig och jag vill bara att Jelly Crystal ska släppa sin musik så allt kan börja. Jag vill heja på Jelly Crystal över en dyr öl på Obaren och jag vill springa på honom på höstpromenad i Edsbergsparken. Jag vill se Jelly Crystal från allra första början och jag vill följa vad han åstadkommer med sina basar, synthar och melodier. Om jag kan känna så här efter en tre minuter lång video, hur känner jag då efter en hel låt, eller ett helt album? Det återstår att se, men inför början av Jelly Crystal är jag full av hopp och förväntan.

7 augusti 2016