Ida Bang, Big Mama och den breda bluesen

Foto: Kitty Lingmerth

I början av september i år så var jag på jazzklubben Fasching för andra gången i mitt liv. För första gången skulle jag då under rubriken Big Mama Blues Club avnjuta mer renodlad bluesmusik. Då såg jag arrangören Ida Bang och tänkte att det skulle kunna vara en intressant person att prata med. Om musik i allmänhet och bluesklubben i synnerhet.
        Inför mitt möte med Ida Bang läser jag en artikel i Dagens Nyheters På Stan-bilaga från den 30 september. Artikeln handlar om ett snarlikt koncept som det vi ska prata om, men som går under namnet »Så mycket jazzigare«. Fem stycken planerade gig på Fasching, där Isabella Lundgren (med titeln Artist In Residence) fått plocka ihop ett gäng artister. När jag googlar för att se om någon liknande artikel skrivits om Big Mama Blues Club så finner jag ingen sådan. Även om Fasching är en jazzklubb så förekommer ändå frekventa besök av bluesartister.

Willie Mae "Big Mama" Thornton

Namnet på Faschings blues-satsning härstammar givetvis från den klassiska bluesartisten Willie Mae »Big Mama« Thornton (en av Ida Bangs stora förebilder), en storvuxen kvinna som 1952 spelade in och slog igenom med låten »Hound Dog«. Några år senare gjorde en viss Elvis Presley en mer välkänd inspelning av samma låt, som ursprungligen skrevs av Jerry Lieber och Mike Stoller. Big Mama Thornton hade några ytterligare hits under sin karriär, bland annat den egenkomponerade »Ball & Chain«, som även spelades in av Janis Joplin. Willie Mae avled 1984 endast 56 år gammal på grund av hjärt- och leverproblem. Men innan dess hann hon även med att lira med blueslegender som Buddy Guy, Muddy Waters och Aretha Franklin.

Ida Bang. Foto: Roger Karlsson

Jag satte mig ner med Ida Bang på Café Bio Rio vid Hornstulls Strand för att prata om denna klubb. Idén till Big Mama Blues Club dök upp redan för två år sedan när Ida pratade med programchefen på Fasching, Magnus Palmqvist.
        - Jag fick helt fritt boka vilka artister och band jag ville och är jättenöjd med programmet jag fick ihop. Efter att ha varit två månader i Austin tidigare i år har jag en dröm om att få hit mina favoritband därifrån, men det är såklart en kostnadsfråga att flyga dem över Atlanten.
        Det är övervägande kvinnliga artister/gruppmedlemmar ibland de artister och grupper som medverkar i Big Mama, något som också ingick i Idas ursprungliga idé.
        - Då jag själv är bluessångerska så vill jag gärna stödja andra kvinnor i branschen. Det är helt självklart för mig att boka jämställt, och svårt är det inte heller för den delen.
        Det är också till största del frågan om lokala svenska förmågor, men också en dansk grupp och en finsk artist. Lägg därtill min nya personliga favorit Minnie Marks som inledde Big Mama Blues Club i början av september – hon är ju från Australien. Minnie är en artist som Ida hittade av en slump, via Youtube. Artisturvalet är tänkt att visa upp musikstilens bredd och olikheter, det ska kunna funka både för nybörjare och gamla bluesrävar. Varje spelning på Big Mama är uppdelad på två olika set – ett akustiskt och ett elektrifierat – och avslutas med DJ:n Linnea Sundqvist som spelar plattor in på sena natten.

Ida Bang & The Blue Tears från vänster: Leo Sund, Patrik Engström, Ida Bang, John Bernström och Leo Henriksson. Foto: Alice Petz

Blir det någon fortsättning av Big Mama efter de nu planerade spelningarna? Jag var ju själv på plats under premiären av Big Mama – den åttonde september – en kväll som var hyfsat välbesökt, men som Ida säger:
        - Jag har ingen aning om hur våren ser ut. Det hade varit kul att fortsätta med Big Mama. Vi får se efter de nästa fyra kvällarna om det kommer mycket folk. Jag hoppas hinna med några ytterligare bluesklubbar, kanske redan nästa som går av stapeln torsdagen den 27 september. Då lirar Christian Bundgard Trio och Among Lynx. Jag har givetvis kollat upp dessa grupper inför spelningen, men Bundgaards danska trio hittar jag inte så mycket information om annat än vad som står skrivet på Big Mamas hemsida. Men beskrivningen New Orleans-doftande blues ser intressant ut. Among Lynx har en intressant banduppställning, och utlovar även några bra gästartister under giget. Det jag lyssnat på är inte renodlad blues, men det låter bra ändå.

Foto: Kitty Lingmerth

Ida Bang lirar själv på Big Mamas avslutningskväll den 15 december, med sitt band Ida Bang & The Blue Tears. Hon är uppvuxen med mycket musik – bland annat blues.
        - En tidig egen favorit var Jonny Lang, minns Ida och jag frågar om hur hon utvecklade sin musikalitet.
        - Jag har pluggat på massa musikskolor, från mellanstadiet till tre år eftergymnasialt på folkhögskola, svarar hon. Under skolåren lärde hon också känna några av de musiker som nu spelar i bandet Ida Bang & The Blue Tears.
        - Vi har spelat ihop i tre och ett halvt år nu! Och det har gått väldigt bra faktiskt. I perioder har vi extrajobb vid sidan av, men jag lever på mitt egna företag. Jag jobbar bland annat med musik-PR vilket är väldigt lärorikt för mig som artist också.
        När jag möter Ida så är hon och bandet nyligen hemkomna efter att ha spelat på Castelfranco Bluesfestival i Italien. Bandet är baserat i Stockholm, men har spelat land och rike runt.
        - Vi gigar en hel del. Det finns väldigt många spelställen runtom i Sverige som drivs av ideella föreningar med personer som brinner för bluesen. Det är kanske inte den största genren i Sverige, men publiken är väldigt lojal.

Ida Bang & The Blue Tears live. Foto: Cristopher Losberger

Tidigare i år så släppte Ida Bang & The Blue Tears debutplattan »Possibilities«, elva egenkomponerade låtar i lite blandade bluesstilar. Den går att beställa i fysisk form via deras hemsida och Smokestack Blues, men finns också på Spotify och digitalt via Omniwave.
        Arbetet pågår med att skriva nya låtar, någon sådan kanske dyker upp under spelningen på Fasching i december. I början av bandets live-karriär så var det mycket covers, men varefter det egna låtsnickrandet tagit fart så blir det numer mest eget material också live, men någon låt av Freddie King eller Koko Taylor kan dyka upp ibland.
        Ida är leadsinger i bandet och förutom tidigare nämnda Big Mama Thornton så ser hon framför allt Bonnie Raitt (en av mina favoriter) som en av sina stora musikaliska influenser. Även om jag inte hittar allt för mycket Raitt-spår (slide-gitarren är Bonnie Raitts signum) i någon av låtarna på plattan, förutom i inledningen på titelspåret. Däremot så finner jag musikaliska inslag som påminner en del om Debbie Davies. De låtar som fastnat i mitt huvud lite grand under de första genomlyssningarna är förutom titelspåret också »Ghost« och »Easy«.
        Ida Bang & The Blue Tears har kallats för »bluesens framtid« och vann den första svenska »Blues Challenge« 2015 och fick därmed representera Sverige vid European Blues Challenge i Italien år 2016.
        The Blue Tears består av John Bernström och Leo Henriksson på gitarr, Patrik Engström på bas och Leo Sund på trummor. Jag är ju en gammal bluesgubbe som inte lyssnar särskilt mycket på ny musik (varken blues eller annat), men Big Mama Blues Club har väckt bluesräven i mig. Jag har kollat upp några av banden som kommer att lira på Fasching under hösten, det låter intressant. Framför allt har jag fastnat för duon Filip Jers (på munspel) och Svante Sjöblom som har en djupt raspig (tänk Tom Waits) bluesröst. Också här finns material att hämta på Spotify, likaså gäller Lowbird Highbird som lirar samma kväll, den åttonde december. Hoppas vi ses där!

26 oktober 2016