Det bästa av två världar Hemma Hos Fanny


Klubbkonkurrens eller ej, Profets Chefsideolog Filip Lindström lär sig att det viktigaste är att värna om upphöjning av konstens alla former. Lärdomen infinner sig tack vare ett samtal med Fanny Bergne och Erik Dellgren, arrangörer av den brobyggande klubben Hemma Hos Fanny.

Jag älskar Stockholm och allt kreativt som alltjämt dyker upp över hela staden. Somliga har fastnat i en negativ syn på vår hemstad som ett ställe där »inget någonsin händer«, ett ställe som man kan tröttna på. Sådana människor kan troligtvis inte heller se det vackra i utsikten över hustaken från Observatorielunden och de tittar säkert inte ens på Stadshusets kronor när de åker förbi med tuben. Tycker man att »inget någonsin händer« i Stockholm beror det säkert på att man existerar i ett inrutat varande där man går till samma ställen hela tiden och vägrar öppna ögonen för det konstnärliga liv som faktiskt frodas här. Tillåter man sig själv att se går det inte att säga att »inget någonsin händer«, för du finner musik och konst under varenda kullersten du kan vända på i den här stan. Det dyker till exempel upp nya klubbar för musik hela tiden, Profet på Scala är inte den enda nya av sitt slag. Mängden stockholmska klubbkvällar skapar en vänskaplig konkurrens mellan arrangörerna – om vem som kan dra ihop den bästa kvällen med bästa bokningen och bästa stämningen. Konkurrensen i sig höjer den generella kvaliteten till skyarna, vilket gör Stockholm till en tacksam stad att gå ut i om man uppskattar konst och musik.

Hemma Hos Fanny, för tillfället huserade på Bar Brooklyn, är en av dessa klubbar som på pappret borde vara Profets mottävlande i denna hypotetiska tävling som finns kring klubblivet. Tyvärr så har jag på tok för trevligt med arrangörerna Fanny Bergne och Erik Dellgren då vi intar frukost tillsammans för att kunna uppehålla någon som helst tävlingsinriktning. Självklart går vi mot samma mål; att det ska gå att uppleva storslagna konstögonblick i Stockholm. Så länge det sker spelar det ingen roll vem som arrangerat spektaklet. Det är ju så lätt att gå förlorad i hybris, där man måste få bekräftelse för en bra bokning eller en väl genomförd kväll, men det känns överlägset bäst att släppa hybrisen och bara tänka på det gemensamma resultat vi når. Erik och Fanny brinner precis som jag (och Filip Adamo från C/O som jag tidigare intervjuat om klubbarna han anordnar) för att ge publiken en oförglömlig upplevelse, hellre än att kanske bara boka en kassako som garanterat drar folk. Denna upplevelse skapas genom bokningen av en musikalisk akt och en konstnärlig per klubbkväll. Jag får höra att på grund av en begränsad budget och faktumet att Hemma Hos Fanny är en vardagsklubb så kommer inte särskilt mycket uppmärksamhet från pressen, något som Erik kommenterar.
        - Många av de artister som vi bokat, som spelat eller kommer att spela, är värda så mycket mer uppmärksamhet. Vi försöker nå ut med dem så mycket vi kan. Jag vet inte exakt hur andra jobbar, men vi försöker pusha ut så mycket som möjligt. Inte om oss själva, vi försöker bygga artisten eller konstnären. Om det är en fotograf, illustratör eller konstnär så är de ju vana vid att röra sig i gallerisvängen om de är etablerade. De är inte vana vid att synas i nöjespress eller lokalpress för att de ska göra något på krogen. Det blir en ny vinkel på det hela. Det tror jag att vi kan tillföra, att de som är musikintresserade kan få upp ögonen för en grym konstnär.
        - För mig har det blivit mycket mer betydelsefullt än vad man från början skulle tycka att det skulle vara, säger Fanny. Det var en grymt bra idé, sjukt kul att göra, men nu känns det lika pirrigt, förväntansfullt och skitroligt att boka konst som musik. Så trodde jag inte att det skulle kännas. Jag trodde det skulle bli något man adderar, inte något jämställt.

Fanny Bergne och Erik Dellgren

Hemma Hos Fanny kombinerar alltså två konstnärliga uttryck på samma plats och erbjuder därmed aftnar på Bar Brooklyn för människor som är intresserade av det ena, det andra eller båda delarna. Musik är en sådan ultimat mittpunkt för all konstnärlighet, därifrån är steget till vilken kreativ yttring som helst inte långt. Att skriva om musik ska innebära att skriva om all kultur och att driva en musikklubb bör innebära att öppna portaler mellan musiken och dess motparter inom andra kulturella format. Som Erik nämner är konstvärlden annorlunda gentemot musikvärlden, vi känner inte till varandras regler och tillvägagångssätt. Att som konstnär få ställa ut sitt arbete är dessutom svårt och dyrt om man inte redan är etablerad. Det har lösts genom att digitalt ställa ut konsten på en storbildsskärm på klubbens scen innan och efter bandets framträdande. Idén inspirerades av hur man presenterade Olle Ljungströms fotografier på Moderna Museets efter hans bortgång. Genom att visa upp konst och musik på samma plats sammanför Hemma Hos Fanny de två världarna och vi lär oss mer om varandra.
        Stående är också inslaget i Hemma Hos Fanny där Erik och Fanny svarvar sin favoritmusik. När Fanny redogör för klubbens koncept, en plats där det går att samlas kring musik och konst i familjär och avslappnad miljö, går hon osökt in på projektets bakgrund.
        - Vi började för åtta år sedan, 2009, och så har vi haft ett avbrott. Du [Erik] höll på med klubbar och jag bodde nere i Malmö och hade en massa hemmafester. Sedan blev vi ihop och kom på att vi ville ha klubbar tillsammans. Grunden var att få spela den bästa musiken, som den vi sitter och spelar för varandra, fast på lokal för våra kompisar.
        Det finns ingen uttalad riktning i musiken duon spelar, utan tanken är som Fanny uttrycker det att kunna »spela det man själv tycker är så jävla bra«. Så vill jag ha mina DJ:s, som Fanny och Erik. Utan att ens ha hört dem spela skivor vet jag att en DJ som är fri i sitt musikaliska tänk är en DJ jag tycker om. Den saknaden av begränsningar är en grundpelare och ett måste i mitt DJ-koncept Compact Disc Jockey, en vision som ändå är baserad på begränsning gällande format.

Fanny Bergne och Erik Dellgren

Innan Hemma Hos Fanny arrangerade Erik bland annat klubben Send In The Clowns med Sandra Bergman och hade därför erfarenhet av bandbokning, ett tillskott som han och Fanny ville ha till sina gemensamma DJ-kvällar. Den naturliga kemin dem emellan gjorde att de lätt kunde komma överens om band de ville boka. Driften, kärleken och tanken bakom står de båda för, men klubbens namn blev självklart, i relation till Fannys hemmafester i Malmö, vilka var relativt etablerade innan Hemma Hos Fanny drog igång 2009.
        - 2009 är ju inte så jättelänge sedan men det är fortfarande mycket som har förändrats, säger Fanny och förklarar tanken: Det kändes bra att det var feminint, för att då var det inte jättemånga tjejer som höll på med musik eller att spela skivor eller hade klubbar.
        - Det var väldigt många snubbar, instämmer Erik om denna klubb-Stockholms järnålder.
        - Man stack ut ganska mycket bara av att vara tjej, så blev det mer av att jag fick fronta det här, minns Fanny.
        Idag håller Fanny också i The Future Is Female, Jockey-konceptet som bygger på att enbart spela skivor av kvinnliga artister. Som tur är har ju läget ändrats sedan 2009, men något sådant behövs fortfarande och kommer fortsätta att göra det ett bra tag till. Jag tar för givet att ideologin även där är att musiken ska vara den bästa, den som man spelar hemma och längtar efter att få dela med sig av på lokal. Klubbar drivna av hängivna fans, som Fanny Bergne och Erik Dellgren, behövs också, så fler inser att vi ändå bor i en otroligt vacker stad.

27 Mars 2017