Profets Första Födelsedag


Fröet till idén om Profet har grott länge hos mig, sedan längre tillbaka än 7 maj 2016 när vi firade vår första dag på Twang. Visst hade den en annan form till en början, men grunden till tanken var att jag ville starta något helt eget som jag kunde få se utvecklas från första början. Vad som skulle skrivas om var viktigt, men inte högsta prioritering. Det jag ville se på Profet var den högsta möjliga kvaliteten på text som går att hitta, det var så jag ville sticka ut. Jag hade då, i maj förra året, inga uttalade ideologier om hur personlig en artikel på Profet kan vara eller om var vi står i vissa frågor. Det har fått växa fram med tiden, för under det här året har inte bara Profet växt och utvecklats, det har även jag gjort.
        Den självbiografiska aspekten i våra verk har varit en naturlig del i vad jag gör utan att jag riktigt tänkt på det. Det här året med Profet har ställt mig närmare mig själv och jag kan se tydligare vad det är jag håller på med och hur jag ska gå till väga. Min metod som går ut på att inte vara blyg inför att skriva om sig själv - till och med i en text som handlar om någon annan - den kanske inte passar alla, men den passar mig. Friheten i att skriva för sin egen skull, utan att egentligen på liv och död vara beroende av publikuppskattning, är underbar. Den friheten har färgat Profet, och därmed också mig själv. Jag hoppas att den frihet och det extrema personliga engagemang som vi lägger ner i det vi skriver har kunnat inspirera våra läsare till att ta upp en penna eller en gitarr, sätta igång ett band eller en dansgrupp, designa en kollektion eller ta fram kameran. Jag har lärt mig att det konstnärliga drivet finns inom oss som en själ, omöjlig att ta på men lätt att märka av. Människor som har det där inneboende drivet är de som jag identifierar mig mest med, och har också gjort det sedan jag grundade Profet. Det jag inte visste innan 7 maj 2016, för exakt ett år sedan, var att drivet kan ta många möjliga utlopp. Jag kan relatera till dem alla, jag respekterar dem alla och jag förespråkar dem alla genom den megafon som jag hoppas att Profet kan få fortsätta att bli.

Jag är oerhört stolt över de här 365 dagarna som gått. Jag är så lycklig över vad Profet har blivit, och vad det håller på att förändras till, tack vare nya idéer och nya perspektiv, nya människor som hoppat på tåget och som jag ser det där drivet hos. Allt kommer bli mer fritt framöver, jag är mer intresserad av att utforska vidderna av vad en tidning kan vara än av att fortsätta i gamla invanda spår. Åter igen, detta kanske inte kommer passa alla men i slutändan gör jag med Profet som jag själv behagar, och de som är med och skriver och fotar får också en stor konstnärlig frihet som jag inte vill tumma på. Vi gör det här först och främst som vårt konstnärliga uttryck. Medhåll och ryggdunkningar är sekundära till den känsla som fyller en när ett stycke är helt färdigt och känns perfekt. Jag önskar att fler får känna den känslan, för den ger mig liv. Den ger mig hopp och styrka att fortsätta, och förhoppningen om att kunna sprida det vidare är i sig motivation nog.
        Jag vill för evigt tacka alla som stöttat Profet och som tror på det vi gör. Det här lilla projektet som jag startade för ett år sedan har blivit något som gamla och nya vänner kan samlas kring i glädje, något där vi kan åstadkomma stora ting tillsammans. Tusen tack för det här året, det kan omöjligt ha varit bättre än så här.

7 Maj 2017