När blev FedEx en statussymbol?

En krönika av Ronni Arturo


Profets Ronni Arturo biter sig in i klädkodernas värld, där status kan symboliseras av ting från olika samhällsskikt. Donald Trump, Yves Saint Laurent, Adidas och FedEx, alla kan de ge mer eller mindre street cred, vare sig man heter Tom Hanks eller Kamaiyah.

Kulturen kring Hip Hop har sedan sin början använt sig av fixa statussymboler för att indikera att livet går bra för en rappare. Donald Trump var, innan han blev vald till USA:s president, en person som många rap-musiker beundrade och bjöd in till cameos på sina skivor, för att han var någon som lyckats tjäna mycket pengar. Stora smycken, snygga bilar och mycket deg är vanliga ämnen att rappa om och det har en självklar förklaring. Då Hip Hop-kulturen från starten kommer ifrån fattiga omständigheter i förorter prioriteras det att dra in pengar och sedan kunna visa upp det. Det blir viktigare för någon som växt upp utan pengar att berätta att man plötsligt kommit ifrån sin utgångspunkt. Därifrån kommer den extravaganta klädstilen som nu är en mer given del av Hip Hop än kulturens fyra traditionella grundpelare: Graffiti, Break Dancing, MC:ing och DJ:ing.

Statussymbol? Check!

I samma veva som Hip Hopen anammade överdrivet glamorösa attribut som guld och diamanter hände något spännande. De kläder som var populära på gatan tog sig in i modevärlden när rappare med självsäkerhet och inflytande i överflöd rockade träningsoveraller i musikvideos. Influenser kom uppifrån (med klassiska tecken på lyx som bling och pråliga kåkar) likväl som nerifrån (med plagg som tidigare inte setts som något att ha på sig utanför gymnastiksalen). En kort parallell kan dras till hur punk har gått från att vara en stil som tvingats på sin bärare eftersom ekonomin inte tillåtit inköp av nya kläder, till att tuffa »anarkistiska« kläder säljs med maffiga prislappar. En look som i sin vagga symboliserat en låg ekonomisk status men desto högre street cred är alltså väldigt tacksam att vända om till något hippt som kan få det att klirra i modeskaparnas kassor. Allt som behövs är att de ursprungliga grundarna av modet är balla nog. Då kan vilka trasor som helst krängas för top dollar. Se bara på hur slitna och begagnade kläder har blivit det fräsigaste som går att hänga på sig. När den stajlen fick sitt genomslag köpte man sin väderbitna jeansjacka för högst en hundring eller två på Stadsmissionen eller Myrorna. Nu säljs i stort sett samma paj för mer än dubbla priset hos vintage-kedjor med skön reko-profil. Hipphet är säljkraftigt, tänk på det ungdomar. Jag önskar att jag kunde säga hur vi skulle få behålla våra kläder för oss själva, det kanske bara går om de inte tillåts bli alldeles för hippa i allmänhetens ögon.
        Vissa märken har alltjämt stått högt i kurs hos rappare. Till exempel dyrkas Yves Saint Laurent, som representerar det lyxiga, medan Nike och Adidas aldrig kommer tappa värde. Det får representera gatans makt. Dessa tre märken är alla statussymboler med en orubblig position inom Hip Hopens visuella språk. Därför blir jag förvånad när jag ser Oakland-rapparen Kamaiyah med en FedEx-jacka i videon till »Fuck It Up«, som hon gör tillsammans med YG.

Kamaiyah iklädd lyxmärket Mercedes Benz

När blev FedEx en statussymbol? När blev det lika häftigt att synas med ett transportföretags logotyp över bröstet, som det är att skryta med en YSL-logga? Jag har nog missat den delen i populärkulturens historia där ett rätt torrt megabolag blivit en fet accessoar. Tom Hanks-rullen »Cast Away« satte (trots en medräknad planolycka) ändå FedEx i god dager hos Hanks genomvita strumpor-i-sandalerna-publik för 16 år sedan, förra året kan Kamaiyah ha säkrat jättens förtroende hos demografin som uppskattar Hip Hop. Snackisen om »Cast Away«, att FedEx ska ha betalt för hela kalaset som en reklamfilm, kan komma att upprepa sig med diskussion om produktplacering hos en färsk rappare från Oakland, Kalifornien. Men, i slutändan, vem förlorar mest på att sälja ut till FedEx; Tom Hanks eller Kamaiyah?

17 Juli 2017