Compact Disc Jockey: Bilder från Nationaldagen med Francis and the Lights


Sverige, Sverige, fosterland. Hur firades Nationaldagen runt om i Sverige? Gustaf Norén iklädde sig en ful fannypack, Kungafamiljen besökte Kronobergs Län och Compact Disc Jockey svarvade Electric Banana Band på Scandic Malmen. I övrigt spelade där även Francis and the Lights, som bjöd på festlig Nationaldagsdans.

Jag hade packat en resväska proppfull med CD-skivor, kompakta diskar tvingade blixtlåset att kämpa för att nå hela vägen runt. Soulboxen med falska vinylskivor, där plastcirklar nästlats in som en överraskning, fick självklart också följa med. En CD förklädd som en vinyl är ändå mitt starkaste vapen i den vilda formathetsen, där vinylen slår kompaktskivan med råge i popularitet. Men, kan du fråga mig, vill jag egentligen bana väg för andra kompaktsvarvare, eller vill jag ha det plastiga guldet för mig själv? I grunden kan jag svara ja på båda frågorna, för jag älskar CD-skivan och jag talar för dess återkomst till ära och berömmelse, i samma andetag som jag räds situationen som kan uppstå om världen skulle gå åter i sin kompakta förälskelse. Min öppna guldgruva av glimrande plast som ingen annan ens vill titta åt skulle tömmas och jag skulle finna mig själv ståendes mellan en klar seger och ett lysande nederlag. För tillfället kan jag åtminstone glädjas åt alla de skivor som jag får ha för mig själv tills det att CD-skivan återfår sin status, och en bråkdel av de skivorna tog jag med mig när den övernaturligt hajpade Francis and the Lights skulle ta sig hela vägen från New York till scenen på Scandic Malmen, Medborgarplatsens sista utpost för levande musik. Nöjesguiden kallade Francis and the Lights för »de« i en artikel innan Nationaldagsspelningen, men Francis and the Lights består bara av en person, Francis Farewell Starlite. Kalaset hade bokats och arrangerats av Profetvännen Filip Adamo (intervjuad tidigare på Profet, läs här) och hans C/O, en detalj som jag är säker på att få i publiken kände till när de vällde in från sommarvärmen. Adamo är mycket viktig för kulturlivet i Stockholm, en av många arrangörer som får för lite beröm.
        Publikmassan framför scenen var tätare packad, både bokstavligt och bildligt talat, än min resväska med CD. Augustus Pablo byttes av med »Zvampen«, som följdes av Leila K, som gav plats åt västafrikansk världsmusik, som gick över i tre B-Boys som kämpar för sin rätt att festa. Francis rev ner vilda ovationer när han drog igång sitt framträdande och sin ryckiga, svårtolkade dansstil, förvånad stod jag och tittade på när han hoppade upp på bardisken framför mitt DJ-bord och närmade sig publiken från flanken. Troligtvis omedveten om den tillhörande dansen till »Små Grodorna« rörde sig Francis passande för en svensk Nationaldag, och hans svenska beundrare slukade i sig det.

Bilder tagna av Profets Anna Lönn

Profets Chefsideolog Filip Lindström som Compact Disc Jockey

Francis Farewell Starlite

15 Juni 2017