Compact Disc Jockey

Kompakta Skivfynd


Compact Disc Jockey är ett nytt koncept, ett nytt alias, ett nytt projekt som jag skapat dels på grund av min nyfikenhet. Jag vill just nu inte stanna upp och sluta göra nya saker, jag vill se vad som finns runt nästa hörn samtidigt som jag lär känna var jag står just nu. Compact Disc Jockey är precis vad det låter som, ett täcknamn för någon som enbart ska spela kompakta diskar. Jag påstår inte att jag är den ende Compact Disc Jockey, men jag kommer axla konceptet så som bara jag kan. Namnet är en utmärkt begränsning, det utesluter i princip all modern musik och tvingar mig ner i nostalgi för de tjugo år då CD-skivan stod som högst i kurs. Idag blir det mer populärt att svarva vinyl och det i sin tur föder ett sökande ännu längre tillbaka i tiden. Därför grottar många ner sig i 60- och- 70-talen och all populärkultur som kom från dem årtiondena. Den period som kom emellan vinylerans död i början av 90-talet och dess återuppståndelse i början av 10-talet försummas och glöms bort. Det är där Compact Disc Jockey kommer in. Jag är erkänd Nittiofil och har därför inget emot att gräva ner mig i det 90-tal som andra vill glömma, medan 00-talet är ett decennium som jag är nyfiken på att lära mig mer om. Jag gick från att vara 6 till 16 år gammal mellan millennieskiftet och år 2010, vilket var både en musikalisk och bokstavlig uppväxt. Mitt musikaliska fokus låg mer på sådant som låg 40 år bakom mig och det gjorde att jag ignorerade min samtid. I och med Compact Disc Jockey ger jag mig själv en chans att se tillbaka och finna det som jag borde upplevt redan då. I den ratade kompaktskivans oljiga reflektion kan jag se dåtidens juveler, som i en platt spåkula av plast. Här kommer därför några kompakta skivfynd för att fira födseln av Compact Disc Jockey:

Bad Cash Quartet - »Outcast«

Under det andra året på det nya årtusendet kom Bad Cash Quartets andra skiva »Outcast« med deras allra bästa låt »Monday Morning«, vars refräng jag måste sträcka upp armarna och blunda till varje gång jag hör den. Jag älskar att se hur den unge Jonas Lundqvist osäkert stirrar mot kameran på omslagsbilden när jag tänker på hur självsäker och oblyg han ser ut på skivomslag idag.

Erykah Badu - »Baduizm Live«

En av mina favoritröster tillhör Erykah Badu och denna liveskiva från 1997 fångar henne när hon var som bäst. Hon och hennes debutskiva som kom ut samma år har fått mig att älska neo-soul, bryggan mellan den klassiska soulmusiken och modern R’n’B. Det är spännande att höra hur en musikstil går igenom en naturlig evolution och det här albumet är en viktig del i utvecklingen.

MOJO - »Roots Of Hip Hop«

När jag ändå talar om musikalisk evolution är det passande att ta upp en skiva från tidningen MOJO där Hip Hopens rötter är samlade. Precis som det går att höra hur soulen fortsatte in i 90-talets neo-soul går det förstå hur de första utövarna av Hip Hop inspirerades av funken. Här listas urfunk som Lee Dorsey tillsammans med pionjärer som James Brown och allra första spåret är någon som såg till att Hip Hop blev till: Grandmaster Flash. Utgiven 2003 är den här skivan ett fint exempel på hur MOJO aldrig slutar stirra bakåt.

Doris - »Did You Give The World Some Love Today Baby?«

Göteborgskan Doris Svensson var aktiv i slutet av 60-talet och i början på 70-talet och den här skivan gavs alltså först ut under vinylens första guldålder. På CD återsläpptes den 1996 och kostade då 59 kronor, i jämförelse med de 40 kronor jag betalar för den på Stadsmissionen Odenplan (världens bästa ställe). På 90-talet blev Doris återupptäckt av unga nyfikna fans, bland annat några som skrev för tidningen POP och nu när popkulturens tidevarv vänder älskas hon av en ny generation.

Hansson & Karlsson - »Hansson & Karlsson«

»Loffe« Carlsson är för mig en gud. Kanske inte så mycket för komedierna han filmade på 80-talet utan snarare för skinnen han slog på tidigare i livet. Han trummade inte bara tillsammans med Bosse Hansson utan även på Doris Svenssons nyss nämnda skiva. Denna samling av Hansson & Karlssons bästa verk kom 1998 och förgylls av en engelskspråkig intervju med Bo och »Loffe« utförd av Ronny Svensson i texthäftet.

28 Februari 2017