The Brian Jonestown Massacre och den ljuva flerspråkigheten

Anton Newcombe och hans The Brian Jonestown Massacre kan omöjligen göra något annat med sina liv än att spela in musik och upptäcka nya språk. Den slutsatsen drar Ronni Arturo eftersom det klassiska psykrockbandet ständigt släpper nya sånger på det ena främmande språket efter den andra.

På ett normalt år kommer i regel minst tre singlar med The Brian Jonestown Massacre och då och då ett album eller en EP. Som musikskribent är det alltid ett säkert kort att kolla in Anton Newcombes enormt produktiva band när en förfrågan kommer om att skriva något om ny musik, för det finns alltid ny musik där att hämta.
        Precis som Ramones gjorde spelar The Brian Jonestown Massacre in många stycken som alla ligger under ett mycket tydligt sound, så tydligt att styckena kan verka snarlika varandra. Både för Ramones och BJM blir resultatet musik som oftast håller en mycket hög kvalitet men som också bjuder in lyssnaren till att välja och vraka bland materialet på ett sätt som inte existerar hos andra artister.

Anton Newcombe

The Brian Jonestown Massacre har på senare år dessutom börjat skriva låtar på andra språk än modersmålet engelska. Det har dykt upp en sång på svenska (»Vad Hände Med Dem?« sjungen av Jocke Åhlund) och en på slovakiska (»Prši Prši« sjungen av Antons kompis Vlad) bland många med franska titlar och texter.

Joel Gion

        Den senaste singeln, »Fingertips«, har det typiska Jonestown-ljudet samt en översättning på franska, »Bout des doigts«. Den karaktäristiska tamburinen spelas som alltid av Joel Gion, en av de få i världen som i min vetskap har just tamburin som huvudinstrument. Singeln ger mig allt det jag vill ha och behöver ifrån The Brian Jonestown Massacre; Anton Newcombes gitarrslingor och ljuv flerspråkighet. Tyvärr har »Fingertips/Bout des doigts« inte samma kraft som den halvt franskspråkiga, halvt instrumentala skivan »Musique de film imaginé« som BJM gav ut förra året. Makten i det albumet är - förutom de magnifika låtarna - att musiken är ett soundtrack till en påhittad film, precis som titeln antyder. Jag och merparten av Profet- redaktionen skulle offra varsin högerarm för att få se den film som utspelas till den enorma »L’Enfer«, en låt som höll mig sällskap genom hela sommaren 2015.
        Flerspråkigheten, de påhittade soundtracken och den konstanta produktiviteten gör allt som The Brian Jonestown Massacre har för sig intressant. För mig är det mest spännande att få se vilket språk som Anton härnäst får för sig att försöka sig på. Efter svenska, franska och slovakiska finns inga gränser, The Brian Jonestown Massacre kan förekomma på vilket språk som helst. Vilket det kan bli, och vem som kommer sjunga orden, det återstår att se.