A$AP Ferg - Always Strive and Prosper

A$AP Ferg har nu släppt sitt andra studioalbum »Always Strive and Prosper«. Det är ett album backat av ett högt produktionsvärde samt en viktig storyline där vi får följa Fergs reflektioner kring övergången och faran med att bli känd. Det är inte ett fulländat mästerverk men sätter Ferg i den högre ligan och ger honom en biljett från Trap Lord till Hood Pope.
  När A$AP Rocky och A$AP Ferg först kom upp på scenen erbjöd de två helt olika perspektiv på den nya rappen från Harlem. Rocky serverade en bredare repertoar medan Ferg höll sig inom konventionell trap. Med studiodebuten Trap Lord fick Ferg en stark skara följare och med det en självutnämnd titel som Trap Lord. Men med Always Strive and Prosper tar Ferg ett steg ut ur sin bekväma zon, gör en total omvändning och skapar en ny religion. Han tar oss till ett nytt djup, med ett mer breddat sound och produktion vilket förtjänar honom titeln Hood Pope.

Produktionen är visserligen hög, både Stargate, DJ Mustard samt Skrillex är med och producerar starka beats. Men Ferg har konsekvent valt att låta beatsen ta ett steg tillbaka och låta texterna tala. Detta placerar honom högre i hip hopens näringskedja. Vi får höra hur han minns sin hänsynslöse farbror i »Psycho« (Wanted to be like you, jail tat on the chest/With the rugged cornrows and a stab on my neck), hur han lyfter sin farmor i »Let It Bang« (Grandma hid that hammer in her mattress from my uncle/He would listen to Wu-Tang while walking in the jungle) och dramatiken mellan det privata och det offentliga i »Let you go« (Would you take back the silly acts that you was sharing?/About how you decided and cheated with no caring).
  Andra starka låtar är »Beautiful People« (Chuck D producerar en Marvin Gayeesk låt med Fergs mormor som gästartist), »Grandma« (en öppenhjärtad låt om mentorskap) och »New Level« (tillfredsställer vår innersta trap lord). Några texter och låtar är inte riktigt fulländade. »Strive« låter som en 2009 års Kid Cudi-knockoff och den väldigt smöriga »I Love You« kunde tas bort helt och hållet. Rent kommersiellt kan dessa funka, men de sänker albumets värde.

Hursomhelst är detta ett verk värt att notera. Fergs observationer och autobiografiska detaljer kring kändisskap, familj och relationer visar att han är en mångsidig artist med en kapacitet i linje med de största. Denna kapacitet skulle kunna bära upp hela hans album till perfektion om han hade släppt vissa gästartister och producenter. Nu återstår det att se om han i framtiden inser detta och går vidare från Hood Pope till Rap Messiah.